i djupa skogen
I Bollstas skogar
jag vandrar kring
långt från livets
larm och stim
Där finns en tjärn
med mörkt kallt vatten
där speglar månen
sig om natten
Här vilar jag
min trötta rygg
mot trädets stam
så lugn och trygg
Och hör på fåglars
glada sång
när som solen
har sin ång
Men om man sitter
här natten lång
då kan man höra
en sorgsen sång
Från alla dem
som till botten gått
som ro i själen
aldrig fått
Och se hur deras
händer sträcker
efter hjälp
som ingen räcker
Då till sin Gud
man stilla ber
att han till dessa
själar ser
Som på tjärnens
botten liggar
och om hjälp
så ivrigt tigger
Sen tyst och stilla
jag lämnar dem
och vänder åter
till mitt hem
1988
munspelaren
Han kom med buss
ner till vår dal
gammal trött
och lite skral
Han satte sig
på affärens trappa
och kanske var han
någons pappa
Där tog han upp
ur sliten rock
en munspelsdosa
med utnött lock
Där satt han och spelade
året om
det kändes tomt
när han inte kom
På sommaren spelade
han upp till dans
och i hans ögon
glädjen fanns
Och vid julens tid
när flingorna singlar
han satt och spelade
med frusna fingrar
Nu är han borta
vår spelande vän
men mången tanke
vi sänder än
Till en gamle mannen
med sliten rock
och munspelsdosan
med utnött lock
1988
maria
En liten gammal
gumma satt
och spelade orgel
dag som natt
Hon vr nästan blind
och hörde illa
hon hande aldrig
gjort nån illa
Och hon sjöng psalmer
om vår Gud
men läste även
upp hans bud
Hon sjöng för stadsbor
och för bönder
hon sjöng för själar
som gått sönder
Av droger såsom
sprit och knark
och som av livet
fått en spark
Ja, hon sjöng för alla
som ville höra
och många lyssnade
med idelt öra
Så blev hon slagen
en sommarnatt
men dagen efter
hon åter satt
På Sergels Torg
i Stockhols stad
för att hon levde
var hon glad
Och har hon ej vandrat
till Gud sin vän
sitter hon säkert
kvar där än
I Stockhols stad
vid Sergels Torg
där hade hon
sin lilla borg
1988
gengångaren
Ibland han knackar
på min dörr
och vandrar då
här såsom förr
Men av oss
han inte klandras
när han i rummet
står och andas
När han här går
knarrar mitt golv
inte bara när klockan
är tolv
I mitt hem han går
omkring och stökar
han gör vad folket
kallar spökar
För här i huset
hans liv blev släckt
och hans kropp av kol
blev övertäckt
Men hans osaliga ande
den söker än
efter den man
som var hans ovän
Så en dag
när han blev vred
han kastade saker
i golvet ned
Men han skrämmer
inte oss
för han vill inte
med oss slåss
Nej, än vi trivs
med vår spöklika vän
så han får fortsätta vandra
kvar här än
Men den han söker
finns inte kvar
han till graven
vandrat har
1988
utan krig
Tänk om det fanns
en värld utan krig
då kunde vi trygga gå
på livets stig
Som barn jag lärde
mig en dag
att hjälpa andra
som var svag
Så du flykting och vän
ta min hand
låt oss vara vänner
i Sveriges land
Ja tänk en värld
utan svält och strider
ja en värld där människor
inte lider
1987
björnamöte
En kvenne for
för å plockä bär
i bil´n hadd na
nå å förtär
På Flugtjärnshöjda
ho säärn komme
sörn över väjjen
en björn sä lomme
Ho stärnä bil´n
å såt å stirre
å i magan va ä
na söm pirre
Sä kliv ur bil´n
dä våge na int
för tänk öm björn
då sköll bli sint
En opplevelsä
ho tysche dä va
att möt´n björn
en töcken da
Men borte va lusta
te å plocka bär
å inte vellä na ha
nå te förtär
Nä nu ho vännä
him tebaka
å ho märtä nu
hu kröppen skaka
Jäg kun föschstå
att ho feck frössa
vi en töcken sörn
pa skojjen mössa
1987
examen i första klass
I sin vita klänning
och vita skor
hon går till skolan
med far och mor
Där möter hon
kamrater små
för att sedan upp
till kyrkan gå
Där får hon höra
tal och sång
springer sen ut
med glada språng
Och tar faderns
trygga hand
och vandrar in
i sagans land
På kvällen är hon
glad och yster
den vita mössan
lånar hon av syster
På låtsas är hon
då student
fast med kunigheten
det än är klent
Och fadern känner
stolthets drag
på dotterns första
examens dag
1987
trollen
Vid båtpremiären
detta år
som troll på stranden
hon stilla står
Klädd i säck
och liten svans
hon tycker livet
är en dans
Men hennes vänner
står även här
och väntar på båten
som snart är här
Så ankrar den
vid staden vår
och alla nu
till parken går
Och här får trollen
äta glass
som delas ut
i stora lass
Sen går så trollet
hem till far
som henne ut i
famnen tar
1987
sri lanka
O, Sri Lanka
mina drömmars vackra ö
du håller sakta
på att dö
Dina sjöar,
skogar, berg
har snart mistat
all sin färg
Och över varje
stad och by
flygplan sina
bomber spy
Och allt ditt folk
som här får lida
för att två raser
måste strida
Varför kan ej
dessa vandra
snällt och fredligt
med varandra
och mina vänner
som bor här
snart ett minne
blott de är
Ja Sri lanka
min kära ö
du håller sakta
på att dö
1987
lodisen
En tidig morgon
det kom en lodis
som var sugen
på något godis
Han gick sakta
till automaten fram
från luckorna torkade
han av allt damm
Men pengar ägde
han dock ej
ej heller hade
han någon tjej
Då fick han tag
i en gatukvast
och krossade luckorna
i en hast
Han tyckte ej
att han var dum
han åt sitt godis
tyst och stum
Nu åren gått
sen detta hände
det var en lodis
som jag kände
Automaten finnes
ej längre här
och han behöver ej godis
där han nu är
För nu han lagt
sin vandrings stav
i kyrkogårdens
kalla grav
1987
andens besök
Ibland kan jag känna
det som en fläkt
av din lugna andedräkt
Och höra dina steg
när du tassande går
för att se efter
hur vi alla mår
Då är din ande
i ditt jordiska hem
som bevis att du kände
dig älskad av dem
Ibland du stannar
hela natten
ibland kan vi höra
dig dricka vatten
Det känns så skönt
när du åter finns här
hos oss på jorden
som höll dig så kär
Fast besöken du gör
gör att hjärtat gråter
är du alltid
välkommen åter
1987
tre flickor
Tre flickor kommer
från GB ut
skrattar och säger
nu är det slut
Den vita mössan
de har i hand
blommor får de
med vackra band
De sjungande genom
staden vandra
tillsammans med
så många andra
Den livlig skaran
mot parken går
där föräldrar och vänner
väntande står
Där ska den vita
mössan stukas
och här väntar även
hästen Lukas
Han väntar troget
framför lövad vagn
gald att få vara
till nytta och gagn
När på gratulationer och tal
det sedan är stopp
kliver tre glada flickor
i vagnen opp
Så åker de iväg
till studenternas fest
i vagnen som är dragen
av en trogen häst
De tre som på huvudet
bär studiernas pris
är Gunilla, Maria
och Louise
5/6 1987
fågelboet
Här sitter jag
på min beniga bak
i ett förråd
som är utan tak
Bredvid ett litet
fågelbo
där sädesärlan
funnit ro
Hon ruvar lugnt
på sina ägg
jag river sakta
i mitt röda skägg
Här kommer att höras
små pipande ljud
från ungar utan
fjäderskrud
Ja jag finner också
lugn och ro
vid detta lilla
fågelbo
Där jag sitter
på min bak
i förrådet
utan tak
1987
nasaren
En gubbe det
i Bredbyn fanns
han kalldes
för gubben Frans
Som barn jag tyckte
han var ett gyckel
när han kom
uppå sin cykel
När han något
ville fira
tog han sig
en liten bira
För socknens barn
han hade tid
och hans blick
den lyste frid
Till dessa gav
han karamell
ja han var faktisk
ärligt snäll
Älglort sålde
han som frön
över dessa gummor
bad en bön
Men mycket mer
han i väskan hade
alla gillade den gamle glade
Han hade huvudet
på skaft
jag minns så väl
hans goda saft
Nej aldrig glömmer
jag gubben Frans
som i Bredbyn
en gång fanns
1987
tjuvknäpparen
Han var smal
rak och lång
hans enda plagg
var kot kalsong
Han kom springande
från fjällstugans farstu
för att knäppa häckar
vid en bastu
Detta skedde
en vinternatt
när himlen var
så kall och matt
Men den som gör
ett sådant tokskov
blir knäppt
för utan lov
19 mars 1987
scendebut
Når jäg debutera
pa en scen
gjordes dä pa
svage ben
Oppför trappa
geck jäg sakta
för å fällä
jäg mäg akta
Å´pa falke våga
jäg int´se
men pa mäg dä alla
satt å´titte
Å mens jäg läste
händren skallrä
å bena mine
även dallrä
Men hur dä va
sä geck ä´fint
dä va nog inge´
söm slog slint
Tack vare vännern
uti klubben
dä va ju döm
söm stödde gubben
Når jäg ne´
från scenen geck
tå falke jäg
applåder feck
Då dä hanne hänne
va jäg 43
å framåt nu
en bit jäg se
Feb 1987
Farväl Playboy
Jag minns hur vi lekte
uppå min säng
hur du busa med korna
på sommaräng
Hur du hoppade glatt
i den vita snön
ja minnesbilden av dig
den är så skön
Nu får jag ej känna
din nos så kall
och aldrig mer höra
din glättiga skall
Ej heller känna
din päls så mjuk
idag när du dog
du var så sjuk
Nu slipper du känna
sjukdomens plågor
för oss brinner alltid
kärlekens lågor
Men än kan jag höra
hur du tassande går
fast sovplatsen din
den tom nu står
Från rum till rum
du sakta vandra
för att titta till
oss alla andra
Du lämnar ett tomrum
som ej kan fyllas
med denna dikt
ditt minne hyllas
Din priser hänger
kvar som förr
endast skylten är borta
från min dörr
Nu kan jag ej skriva
om dig något mer
för tårarna rinner
från ögonen ner
Så Tack käre Playboy
för allt som du gav
nu vilar du stilla
i himelens grav
10/2 1987
morgonvandring
Just när solen
stiger opp
jag vandrar sakta
mot Hallsta topp
Här sätter jag mig
och stilla ler
när jag på staden
tittar ner
Jag börjar gnola
en sång i dur
min publik
är skogens djur
Här vill jag sitta
dagen lång
och höra fåglarnas
ljuva sång
Men jag måste åter
till hemmet vända
och till min fru
som heter Blända
Hit ska jag vandra
än mången gång
för att höra naturens
vackra sång
Feb 1987
en fredens kvinna
Nu åker hon
från land till land
för att återknyta
fredens band
Och fredspriset som
maken skulle ha
det har hon nu
fått ta emotta
Hon dansar en fredsdans
med barnen små
de sedan en kram
av henne få
Men så ibland
känns livet hårt
när hon möter hans vänner
då känns det svårt
Och när hon i hemmet
ensam går
hon fäller säkert
en bitter tår
Nu jobbar hon
för världens fred
för vilken maken
döden led
Och Lisbeth Palme
är kvinnans namn
hon kommer från
vår svenska hamn
Feb 1987
en fredens man
När jag ser bilder
av fredens vän
då önskar jag
han levde än
Han hade tid
för världens folk
och han behövde
ej någon tolk
Och nödens barn
han tog i famn
där dom kände
trygghets hamn
Men sen den dagen
då skotten small
har världen blivit
grå och kall
En egen gata
han nu har fått
där han själv
en gång har gått
Ja flera minnen
finns det kvar
av Olof Palme
som fredens far
Nu Lisbeth följer
i hans spår
i tankarna är han
vart hon går
För den dagen
som han hastigt avled
hon lovade jobba
för världens fred
Jan 1987