Dikter

Han steg sakta upp
ur kojans säng
drack sitt kaffe
i ett fläng

Sedan tog han
sin yxa och såg
gick till skogen
där snön djup låg

För han måste hugga
sin egen ved
fast av ryggvärk
han ofta led

Men innan dagen
blivit sen
högg han sig
uti sitt ben

Det värkte så
han såg i dimma
av blodförlust
han sedan svimma

När han vakna upp
han i kojan låg
en liten gubbe
han vid spisen såg

Han stiger upp
och stilla står
gubben har sytt
ihop hans sår

Det är den vän
han i skogen har
så han visste
vem det var

Han tackade
för den hjälp han fått
innan tomten
hade gått

Denna historia
är faktiskt sann
berättad av
en gammal man
1986