Farväl Playboy
Jag minns hur vi lekte
uppå min säng
hur du busa med korna
på sommaräng
Hur du hoppade glatt
i den vita snön
ja minnesbilden av dig
den är så skön
Nu får jag ej känna
din nos så kall
och aldrig mer höra
din glättiga skall
Ej heller känna
din päls så mjuk
idag när du dog
du var så sjuk
Nu slipper du känna
sjukdomens plågor
för oss brinner alltid
kärlekens lågor
Men än kan jag höra
hur du tassande går
fast sovplatsen din
den tom nu står
Från rum till rum
du sakta vandra
för att titta till
oss alla andra
Du lämnar ett tomrum
som ej kan fyllas
med denna dikt
ditt minne hyllas
Din priser hänger
kvar som förr
endast skylten är borta
från min dörr
Nu kan jag ej skriva
om dig något mer
för tårarna rinner
från ögonen ner
Så Tack käre Playboy
för allt som du gav
nu vilar du stilla
i himelens grav
10/2 1987
