Dikter

Ibland han knackar
på min dörr
och vandrar då
här såsom förr

Men av oss
han inte klandras
när han i rummet
står och andas

När han här går
knarrar mitt golv
inte bara när klockan
är tolv

I mitt hem han går
omkring och stökar
han gör vad folket
kallar spökar

För här i huset
hans liv blev släckt
och hans kropp av kol
blev övertäckt

Men hans osaliga ande
den söker än
efter den man
som var hans ovän

Så en dag
när han blev vred
han kastade saker
i golvet ned

Men han skrämmer
inte oss
för han vill inte
med oss slåss

Nej, än vi trivs
med vår spöklika vän
så han får fortsätta vandra
kvar här än

Men den han söker
finns inte kvar
han till graven
vandrat har
1988