gengångaren
Ibland han knackar
på min dörr
och vandrar då
här såsom förr
Men av oss
han inte klandras
när han i rummet
står och andas
När han här går
knarrar mitt golv
inte bara när klockan
är tolv
I mitt hem han går
omkring och stökar
han gör vad folket
kallar spökar
För här i huset
hans liv blev släckt
och hans kropp av kol
blev övertäckt
Men hans osaliga ande
den söker än
efter den man
som var hans ovän
Så en dag
när han blev vred
han kastade saker
i golvet ned
Men han skrämmer
inte oss
för han vill inte
med oss slåss
Nej, än vi trivs
med vår spöklika vän
så han får fortsätta vandra
kvar här än
Men den han söker
finns inte kvar
han till graven
vandrat har
1988
Kommentarer
Trackback