Dikter

Jag minns en gumma
på Appelberg
hennes humor
den hade färg

När vi gick
till stadens park
tog hon livet
med en spark

Och över staden
solen lyste
hon i hjärtat
vänskap lyste

Ja en riktig
spjuvertant
är ju denna
gamla tant

Ibland så var vi
som två tok
många trodde nog
vi ej var klok

Odygden kan jag
ännu se
i hennes ögon
som ofta le

Som pensionär
hon här nu gå
och sorg och glädje
hon prövat på

Hon bor i stadens
servicehus
där barnbarn ofta
leva bus

Vi träffas inte
varje dag
men vi är vänner
än idag

Den som skriver
är ni poet
han från jobbet
ofta smet
1986