Dikter

Uti Skånes
gröna vinter
där som skidor
aldrig slinter

För där finns
oftast ingen snö
och ingen is
på någon sjö

Oftast regnar det
i stora mängder
över Skånes
gröna ängder

Och blåsten viner
genom gran och tall
den är så fuktig
hård och kall

Där sitter en same
vid havets strand
och saknar sitt Norrländska
snörika land

Där stormarna gör
så snön den yr
dit han sina
tankar styr

Där han åkte en gång
på frusna fötter
på fjället har
han sina rötter

Står den kvar
hans kära kåta
minnet gör
att han vill gråta

Och den flicka
han hade kär
finns hon kvar
på fjället där

Men han hoppas att
en gång få fara
upp till fjället
Loussavaara

Och sin barndomskåta
få återse
det hoppet gör
att han kan le
5-1-92