Dikter

En gubbe det
i Bredbyn fanns
han kalldes
för gubben Frans

Som barn jag tyckte
han var ett gyckel
när han kom
uppå sin cykel

När han något
ville fira
tog han sig
en liten bira

För socknens barn
han hade tid
och hans blick
den lyste frid

Till dessa gav
han karamell
ja han var faktisk
ärligt snäll

Älglort sålde
han som frön
över dessa gummor
bad en bön

Men mycket mer
han i väskan hade
alla gillade den gamle glade

Han hade huvudet
på skaft
jag minns så väl
hans goda saft

Nej aldrig glömmer
jag gubben Frans
som i Bredbyn
en gång fanns
1987