Dikter

Jag går på kyrkogårdens
hårda grus
och ser mot stadens
alla hus

Dagens mål
det är en rav
där far och mor
nu lagt sin stav

Och framför deras
minnes sten
här jag vilar
mina ben

Tänker stilla
på allt jag fick
innan de
ur tiden gick

Hit jag burit
deras kroppar
i två urnor
gjord av koppar

På ena sidan
står skogen grön
och på den andra
ligger sjön

I andra gravar
hon har sin släkt
och sorgens sår
blir aldrig läkt

När jag nu lämnar
graven här
i mina ögon
jag tårar är

Och många gånger
jag sitter här
för dem jag alltid
hållit kär

Dock ett ljus
jag i sorgen ser
de av sjukdom
ej lider mer
1986