Dikter

Jag sitter här
och stilla ler
och på min son
i smyg jag ser

Vad han har blivit
lång och stor
och kusligt lik
sin mor

Deras här
är lika svart
som vintertidens
mörka natt

Även ögon näsa
mun är samma
även detta
efter mamma

Men borta är
hans kära mor
hn i himlen
numera bor

Men sonen min
sig känner trygg
när fadern står
bakom hans rygg

Men även andra
ger honom stöd
och matar han
med godhets bröd
1986