chrisgirl

Jag har ganska många fobier, en del som är riktigt svåra och andra som har blivit bättre. Det finns fobier som jag haft länge som blivit bättre men inte många har försvunnit helt.

Akrofobi - fobi för höjder är en av dem som är riktigt svår. 

Astrafobi - Blixtar + Brontofobi - åska. Den försvann helt i några år, sedan blev min bror träffad av blixten (han överlevde) och min fobi kom tillbaka igen. Den har inte blivit bättre nu.

Dentofobi - fobi för tandläkare. Den har varit riktigt svår, har blivit lite bättre men långt ifrån bra. Jag får inte längre hel panik när jag måste till tandläkaren men jag har fått en tandläakre som vet hur hon ska göra. Första gången jag gick till henne var hemsk, jag hade då inte varit till någon tanläkare på flera år. Hon frågade om jag möjligen var rädd för tandläkare och min mamma som då var med svarade att jag var det. Tandläkaren skrev ut lugnande som jag tar en timme innan jag ska till henne och det hjälper, nu tar jag bara en halv tablett, från början var det två tabletter. Så bättre har det ju blivit. En annan sak som har påverkat är att hon inte bara gör sina ingrepp utan säger att nu ska jag ta den här (visar verktyget) och gör det här. Under ingreppet ger hon beröm och frågar i fall det gör ont. Tandhygienisten har fått veta av tandläkaren hur hon ska göra med just mig och det fungerar men dagar i förväg är inte bra dagar.

Emetofobi - fobi för att kräkningar. RIKTIGT SVÅR fobi.
Hostar någon kraftigt så är min första tanke: Tänk om personen kräks!
Det värsta som kan hända i min värld är att jag blir magsjuk. Mår jag illa får jag panik och är rädd för att jag måste kräkas. Jag får hjärtklappning och svettas om jag börjar må illa. Förnekar i det längsta att det faktiskt inte kommer att undgå och får då ännu mer panik än jag redan har.
Att se andra må illa (i verklighet eller på film) gör att jag får nästan samma panik som om jag själv mår illa. En sak som jag tycker skulle vara bra är om det på tv-program eller film kom en varning om att personer kommer kräkas i film/serie.

Hematofobi - fobi för blod. Den här är olika svår i olika situationer. Jag praktiserade på en förskola för ett par år sedan, allt gick bra tills näst sista dagen. En av pojkarna fick näsblod, inte sånt där droppande utan forsande. Han ropade på hjälp och jag blev tillsagd att kolla vad han ville. Men när jag såg honom frös jag till och kunde inte röra mig eller säga något, jag stog bara där och tittade på honom där han stod börjd över handfatet med blodet forsande ur näsan. Blöder jag själv kan jag hantera det lite bättre, jag fryser inte till och kan röra mig stelt men jag kan inte säga något. De två värsta sakerna här för mig är menstruationen och blodprov. Blodprov för att jag då utsätts för två av mina fobier samtidigt, jag har även  Belonephobia, fobi mot sprutor.
Om någon i min närheter skär sig eller gör illa sig på annat sätt får jag panik i många fall, är det ett barn i familjen som slår sig och blöder vet jag inte hur jag ska hantera det. Jag får liksom inget val utan fryser till.
Däremot kan jag för det mesta se filmer där personer blöder men det är för att jag då vet att det är film.

Klaustrofobi - fobi för små trånga stängda utrymmen. Den har blivit bättre men är inte helt borta.

Koprofobi - fobi för avföring. Inte lika svår som tidigare.  Den här var MYCKET SVÅR.

Latrofobi - fobi mot läkare. Den har blivit bättre men är ändå fortfarande svår. Jag undvek att söka till läkare om det inte var akut. Nu kan jag söka innan det blivit akut.

Musophobia, Murophobia, Suriphobia - fobi för möss/råttor. Jag har svår fobi för möss. Råttor gör mig inte något, jag tycker inte om dem men jag har inte fobi mot eller är rädd för dem.

Nyctofobi - mörker. Den har inte blivit bättre och är rätt svår.

Sciophobia, Sciaphobia - Rädsla för skuggor. Den finns troligen ett samband med min fobi för mörker.


Fobier som har/nästan har försvunnit är:

Kakorrafiafobi - fobi för misslyckande. Det är nästan borta, men finns kvar lite. Om jag hade två fel på ett prov i skolan så var jag totalt misslyckad och kunde ingenting och jag var nere i dagar efteråt. Så är det inte längre, jag blir fortfarande ledsen om jag har fel på något men inte om det bara är två-4 fel. Är det fler fel så är det flera som måste övertyga mig att det inte är farligt att ha fel.

Klinofobi - fobi för att gå och lägga sig. Den här är borta men då jag under flera år hade den så var den mycket svår. Samtidigt hade jag svår Hypnofobi - fobi för att sova.