Dikter

Att stå vid Treriksrösets
kalla tundra
och dess sköna natur
få stilla beundra

Eller vid Höga kusten
med dess sköna dalgång
få stilla lyssna
till skogens sång

Eller i Visby
"Rosornas stad"
som gör var människa
varm och glad

Men bäst är Helsingborg
"Sundets pärla"
där jag sitter och matar
duva och ärla

Och få titta ut
över Öresund
jag njuter här
av var sekund

Och Danmarks
sandiga vita stränder
är lika fina
som i främmande länder

Och att åka med båten
till Oslofjorden
visst är det fint
här uppe i Norden

Det finns flera ställen
jag nämna vill
men då räcker
papperet inte till

För solen som lyser
på vär jord
lyser här även
i vår kalla jord
1999

Det finns killar på stranden
som bara klagar
över nakna bröst
och stora magar

Och dom retar sig mest
på hängande bröst
som gett månget barn
sin tröst

Nej dom vill unga flickor se
där på stranden
som sig solar topless
uti sanden

Och dom blir av nakna
bröst så kåta
deras sjuka själ
må Gud förlåta

Dom kan stanna hemma
i sin egen trädgård
där dom kanske får
en ensam vård

Och ni tjejer
gamla unga
låt brösten fritt
i solen gunga
25-9-93

Uti Skånes
gröna vinter
där som skidor
aldrig slinter

För där finns
oftast ingen snö
och ingen is
på någon sjö

Oftast regnar det
i stora mängder
över Skånes
gröna ängder

Och blåsten viner
genom gran och tall
den är så fuktig
hård och kall

Där sitter en same
vid havets strand
och saknar sitt Norrländska
snörika land

Där stormarna gör
så snön den yr
dit han sina
tankar styr

Där han åkte en gång
på frusna fötter
på fjället har
han sina rötter

Står den kvar
hans kära kåta
minnet gör
att han vill gråta

Och den flicka
han hade kär
finns hon kvar
på fjället där

Men han hoppas att
en gång få fara
upp till fjället
Loussavaara

Och sin barndomskåta
få återse
det hoppet gör
att han kan le
5-1-92

Hur kan någon njuta
av att tjäna pengar
på att jobba som knarkets
förbannade drängar

Nu har en flickas familj
åter fått sorg
med att bära sitt barn
till dödens borg

Vi måste enas att stoppa
denna skit
som har namnen
knark och sprit

Men när regeringen
sparar på tull och polis
kan det blott sluta
på detta vis

Man sörjer med dem
som mister sitt barn
uti knarkets svåra
snärjande garn

Barmhärtighet finns det ej
till dem som säljer
och ser till att ungdomar
detta sväljer

Och av dig lilla flicka
som nu i himlen finns
av dig vi bara vackra
minnen minns

Du var så fin så glad
och käck
nu har någon sett till
att du är väck

Nu är den slut
din korta tid
må du nu vila
uti frid
1991

En morgon de lämnar sin stad
med gator och torg
i Sundets pärla
ja Helsingborg

För att besöka
den norrländska trakt
som bjuder på grönska
och älvarnas prakt

Dom slår opp sitt tält
långt in på natten
vid ångermanälvens
klara blåa vatten

I Sollefteå som kallas
för nipornas stad
som kan göra var människa
så lugn och glad

På dagarna köps det
i affärer och bodar
ett minne från staden
jg säkert förmodar

De vandrar med mössorna
lätta på svaj
ner mot flodbåtens
myllrande kaj

På kvällar de vandrar
uppför kärlekens stig
till varandra de viskar
jag älskar dig

Från toppen av nipan
ser de mellan trädens blad
ner på gator och torg
i nipornas stad

De ser upp mot himlen
där solen fanns nyss
de ger varandra
en kärleksfull kyss

På ångermanlandälvens
steniga strand
de står där och håller
varandra i hand

Här är det tyst och lugnt
och inga fester
de lyssnar på Dannys orkester

På morgonen de börjar
sin återfärd
till sin egen
kära värld

Till sin egen stad
med gator och torg
till Sundets pärla
ja Helsingborg

Men de lovar och svär
att tälten här står
åter till sommaren
nästa år

Och startar sen mc:n
och vänder ryggen
mot nipornas stad
med den surrande myggen

De tänker: Sollefteå Sollefteå
du nipornas stad
som kan göra en människa
så lugn och glad
29-12-91

Han sitter i kyrkan
på bänken längs bak
och tittar så tyst
mot dess väldiga tak

Han väntar på flickan
han älskar från förr
som nu snart skall komma
där genom kyrkans dörr

Så börjar det ringa
i kyrktornets klocka
och in kommer flickan
söt som en docka

Hon skrider så sakta
mot altarets ring
och han där på bänken
tänker just ingenting

Hon lovar så prästen
med en röst så spröd
att älska sin make
i lust och nöd

Och nu är bröllopet här
uti kyrkan slut
hon skrider så sakta
genom dörren ut

Hon ser ej på bänken
att där sitter en man
och tittar på henne
genom tårar som rann

Ty hon har en plats
djupt ini hans hjärta
hon märker dock ej
att han gråter av smärta

Han önskar henne välgång
av hela sin själ
och hoppas att livet
skall behandla henne väl

Men mannen i bänken
hon redan har glömt
han som om henne
alltid har drömt

Så vandrar han bort
uti sommarens vind
den vind som nu smeker
hans älskades kind

Men i tanken han tackar
för lyckan hon gav
och nu seglar han ensam
på livets stormande hav
4-1-91

De går över gränsen
till främmande land
de går över gränsen
med vapen i hand

En regering har sänt dem
för att föra ett krig
därför tvingas de nu
gå på främmande stig

De bombar och skjuter
på byar och städer
och plundrar sen folket
på mat och på kläder

Ibland blir nån av dem
sårad till döds
och soldaterna tänker
är det därför vi födds

För att dö i ett krigshärjat
främmande land
att dö här på stigen
med vapen i hand

En dag så vänder en del
av dem hem
de tänker så stilla
nu på alla dem

Som i detta kriget
sitt liv har fått mista
som ej får begravas
i någon vit kista

Den regering som sänt dem
till att föra ett krig
borde själva få gå
på krigshärjad stig
1990

I mina tidigaste
barna år
jag bodde i stugan
vid järnvägens spår

Där ormarna ringlade
i nattens tid
ute på gården
i sommarens frid

Och om man blickarna
bakom stugan styr
man ser en orörd
och fin gammal myr

Där tranorna samlas
dansa och ropa
satt älvornas drottning
med sin skopa

Och bjöd på sin goda
kärleksbryggd
i denna vackra
otillängliga byggd

Ibland såg jag bortom
storskogens bryn
med längtande ögon
ner emot byn

Dit far min på axlarna
en gång bar mig
genom den djupa skogen
på en barrig stig

Men det var för många
många år
och stungan ej längre
vid myren står

Jag hoppas man tänkt
på naturens lag
så myren står orörd
där än idag

Så tranor och älvor
kan dansa i frid
ja helst ska få dansa
i evinnerlig tid
1990

I en stad
uti en park
det gick en man
och sålde knark

Men så en dag
han åkte dit
nu säger folket
han var en skit

Som på människans svaghet
tjänade pengar
men han var bara en
av Satans alla drängar

Nu sitter han
vid gallerfönster
och ser på allt
i rutat mönster

Och nu kan man höra
i stadens galler
om denne man
som skakar galler

Låt honom sitta
tills han dör
det är någonting
han själv rår för

Men han har många
kompanjoner
som än kan tjäna
millioner

På många svaga
människors öden
som för de flesta
leder fram till döden

När ska vi slippa
sådan skit
det som heter
knark och sprit

Så ni unga
tänk er för
nyttjar ni detta
nå långsamt dör
1989

Tänk att stilla vandra
i vår Guds natur
och under granens skugga
ta en liten lur

Och sakta vakna upp
av skogens svaga sus
och ovanpå din mage
du ser en liten mus

Eller att få vandra
i sommarnätter ljusa
och uti skogens glänta
få sätta sig och tjusa

Med den vän
man älskar så
för det är nog skönast
att få vara två
1989

För att komma
till en fjällsjös strand
reser jag genom
Sveriges land

Och då jag sitter
på tåget här
jag ser hur vackert
landet är

Varför skall man
utom lands
när som Sverige
man har till hands

Men visst kan man längta
och kan få lust
att sitta vid
Hawaiis kust

Och leva lite
i sus och dus
under palmers
lugna sus

Men kanske är det
fel ändå
att sitta här
och önska så

För bäst är nog
ens eget land
dit man är knuten
med starka band

Mycket nöje
du säkert har
om du genom
Sverige far

Om du tar tåget
från staden Malmö
och reser upp
till fjällets snö
1989

Fotboll har blivit
en farlig sport
för dem som vill titta
på denna idrott

När ståplats läktaren
blir alltför full
stackars den sate
som ramlar omkull

Eller för dem
vi järnstaket
de kläms ihjäl
till en blodig smet

Annat var det
i min undgoms tid
då var det alltid
lugn och frid

Jag ber till varje
arrangör
tänk på felet
som ni gör

De som ej ryms att sitta
på ändan sin
borde aldrig
släppas in

Och riv staketet
med manligt mod
så vi slipper
att se blod

Snart vågar ej nån
en match belista
så publiken kommer
ni snart att mista
1989

Vad finns det i
en trångsynt hjärna
som tror han blir hyllad
såsom stjärna

När han sparkar
miljöexperten
rätt och kallt
så fult i stjärten

För att han klagar
på företag
som förorenar
våra vattendrag

Han som skyddar
luften, marken
varför skall
just han få sparken

Men han kan nog känna
sig väldigt trygg
för han har många
bakom sin rygg

Som stöder honom
i hans jobb
utom någon
politiker snobb

Men Högni är
så bra, så bra
många som han
vi skulle ha

Dom som är emot
dom skall bo
på en plats dit Högni
ej sen kan ro

Stå på dig Högni
i ur och skur
för vi som vill vandra
i ren natur
1989

Jag går hand i hand
med tre små vänner
som jag vet
att många känner

Vi går skrattande in
genom sagans dörr
där som barn
jag varit förr

Här möter vi Snövit
med dvärgar sju
dom ska till gruvan
för att jobba nu

Men hon följer oss
till Bamses park
han som är
så väldigt stark

Och här vi leker
med sagans vänner
som vi vet
att alla känner

Snart är den långa
dagen slut
och vi går sakta
genom dörren ut

Men lovar åter
att besöka dem
som finns i boken
i mitt hem

I mitt hem
får barnen stanna
de heter Christina,
Tony och lilla Hanna
1988

Över skånska slätter
ibland han går
ibland han även
uppå torget står

Och säljer saker
han själv har gjort
försäljningen
den går som smort

Nu har han tänkt
att åkta kring
runt i Sverige
i en ring

Till mången marknad
och mången mässa
hans priser kanske
går att pressa

Men helst han står
så pigg och glad
på torget i
Landskrona stad

Nu med en norrläning
han fått bestyr
som i hemmet
ofta syr

Tavlor, vepor, dukar,
kuddar
och även dikter
nederkluddar

Så när du genom
staden går
gå till torget
där knallen står
1988

På en toas vägg
man nu satt opp
en skrift till dom
som har en snopp

Att den som missar
är han kissar
bör nor torka spillet bort
så en bajsande kan sitta tort

Men kanske är de vindögda
de som kissar
och därför toahålet
alltid missar
1988

Det sitter en flicka
vid vår ångermanälv
men hon tänker ej
uppå sig själv

Hon fäller ännu
mången tår
utav sorgens
djupa sår

Hon kämpat för
ett nät av tråd
men kommunen sa
vi har ej råd

Att skydda barn
från vattnets fara
det kunde dom
helt kallt förklara

Men att ha svanar
i sin vård
till detta har
dom plötsligt råd

Och att skydda liten
fågelkropp
med ett staket
som sattes opp

Nog är väl mänskolivet
mera värt
än en jävla
fågelstjärt

Siv heter flickan
som gråter här
hon saknar så
sin som så kär

Och än så finns såren
i hennes hjärta
aldrig blir hon
fri från smärta

Men nog är det
väl rent förbannat
att såna styrande
har fått stannat

Och ödslat pengar
på skit och strunt
då finns det mången
sedelbunt

Men till barnens
säkerhet
det finns ej pengar
som vi vet
1988

Bland blomster och blad
jag ligger på rygg
och slåss mot sommarens
ettriga mygg

Men visst är det skönt
att i solens glans
få titta på fjärilens
livliga dans

Och höra hur humlor och bin
surrar fram
långt borta från vägens
väldiga damm

Nu glömd är den snö
som föll i fjol
det gör man så lätt
i sommarens sol

Så jag njuter och ler
där jag ligger på rygg
trots sommarens flugor
och ettriga mygg

För snart är den borta
den korta tid
när ängen och solen
gav mig frid
1988

I Bollstas skogar
jag vandrar kring
långt från livets
larm och stim

Där finns en tjärn
med mörkt kallt vatten
där speglar månen
sig om natten

Här vilar jag
min trötta rygg
mot trädets stam
så lugn och trygg

Och hör på fåglars
glada sång
när som solen
har sin ång

Men om man sitter
här natten lång
då kan man höra
en sorgsen sång

Från alla dem
som till botten gått
som ro i själen
aldrig fått

Och se hur deras
händer sträcker
efter hjälp
som ingen räcker

Då till sin Gud
man stilla ber
att han till dessa
själar ser

Som på tjärnens
botten liggar
och om hjälp
så ivrigt tigger

Sen tyst och stilla
jag lämnar dem
och vänder åter
till mitt hem
1988

Han kom med buss
ner till vår dal
gammal trött
och lite skral

Han satte sig
på affärens trappa
och kanske var han
någons pappa

Där tog han upp
ur sliten rock
en munspelsdosa
med utnött lock

Där satt han och spelade
året om
det kändes tomt
när han inte kom

På sommaren spelade
han upp till dans
och i hans ögon
glädjen fanns

Och vid julens tid
när flingorna singlar
han satt och spelade
med frusna fingrar

Nu är han borta
vår spelande vän
men mången tanke
vi sänder än

Till en gamle mannen
med sliten rock
och munspelsdosan
med utnött lock
1988

En liten gammal
gumma satt
och spelade  orgel
dag som natt

Hon vr nästan blind
och hörde illa
hon hande aldrig
gjort nån illa

Och hon sjöng psalmer
om vår Gud
men läste även
upp hans bud

Hon sjöng för stadsbor
och för bönder
hon sjöng för själar
som gått sönder

Av droger såsom
sprit och knark
och som av livet
fått en spark

Ja, hon sjöng för alla
som ville höra
och många lyssnade
med idelt öra

Så blev hon slagen
en sommarnatt
men dagen efter
hon åter satt

På Sergels Torg
i Stockhols stad
för att hon levde
var hon glad

Och har hon ej vandrat
till Gud sin vän
sitter hon säkert
kvar där än

I Stockhols stad
vid Sergels Torg
där hade hon
sin lilla borg
1988

Ibland han knackar
på min dörr
och vandrar då
här såsom förr

Men av oss
han inte klandras
när han i rummet
står och andas

När han här går
knarrar mitt golv
inte bara när klockan
är tolv

I mitt hem han går
omkring och stökar
han gör vad folket
kallar spökar

För här i huset
hans liv blev släckt
och hans kropp av kol
blev övertäckt

Men hans osaliga ande
den söker än
efter den man
som var hans ovän

Så en dag
när han blev vred
han kastade saker
i golvet ned

Men han skrämmer
inte oss
för han vill inte
med oss slåss

Nej, än vi trivs
med vår spöklika vän
så han får fortsätta vandra
kvar här än

Men den han söker
finns inte kvar
han till graven
vandrat har
1988

Tänk om det fanns
en värld utan krig
då kunde vi trygga gå
på livets stig

Som barn jag lärde
mig en dag
att hjälpa andra
som var svag

Så du flykting och vän
ta min hand
låt oss vara vänner
i Sveriges land

Ja tänk en värld
utan svält och strider
ja en värld där människor
inte lider
1987

En kvenne for
för å plockä bär
i bil´n hadd na
nå å förtär

På Flugtjärnshöjda
ho säärn komme
sörn över väjjen
en björn sä lomme

Ho stärnä bil´n
å såt å stirre
å i magan va ä
na söm pirre

Sä kliv ur bil´n
dä våge na int
för tänk öm björn
då sköll bli sint

En opplevelsä
ho tysche dä va
att möt´n björn
en töcken da

Men borte va lusta
te å plocka bär
å inte vellä na ha
nå te förtär

Nä nu ho vännä
him tebaka
å ho märtä nu
hu kröppen skaka

Jäg kun föschstå
att ho feck frössa
vi en töcken sörn
pa skojjen mössa
1987

I sin vita klänning
och vita skor
hon går till skolan
med far och mor

Där möter hon
kamrater små
för att sedan upp
till kyrkan gå

Där får hon höra
tal och sång
springer sen ut
med glada språng

Och tar faderns
trygga hand
och vandrar in
i sagans land

På kvällen är hon
glad och yster
den vita mössan
lånar hon av syster

På låtsas är hon
då student
fast med kunigheten
det än är klent

Och fadern känner
stolthets drag
på dotterns första
examens dag
1987

Vid båtpremiären
detta år
som troll på stranden
hon stilla står

Klädd i säck
och liten svans
hon tycker livet
är en dans

Men hennes vänner
står även här
och väntar på båten
som snart är här

Så ankrar den
vid staden vår
och alla nu
till parken går

Och här får trollen
äta glass
som delas ut
i stora lass

Sen går så trollet
hem till far
som henne ut i
famnen tar
1987

O, Sri Lanka
mina drömmars vackra ö
du håller sakta
på att dö

Dina sjöar,
skogar, berg
har snart mistat
all sin färg

Och över varje
stad och by
flygplan sina
bomber spy

Och allt ditt folk
som här får lida
för att två raser
måste strida

Varför kan ej
dessa vandra
snällt och fredligt
med varandra

och mina vänner
som bor här
snart ett minne
blott de är

Ja Sri lanka
min kära ö
du håller sakta
på att dö
1987

En tidig morgon
det kom en lodis
som var sugen
på något godis

Han gick sakta
till automaten fram
från luckorna torkade
han av allt damm

Men pengar ägde
han dock ej
ej heller hade
han någon tjej

Då fick han tag
i en gatukvast
och krossade luckorna
i en hast

Han tyckte ej
att han var dum
han åt sitt godis
tyst och stum

Nu åren gått
sen detta hände
det var en lodis
som jag kände

Automaten finnes
ej längre här
och han behöver ej godis
där han nu är

För nu han lagt
sin vandrings stav
i kyrkogårdens
kalla grav
1987

Ibland kan jag känna
det som en fläkt
av din lugna andedräkt

Och höra dina steg
när du tassande går
för att se efter
hur vi alla mår

Då är din ande
i ditt jordiska hem
som bevis att du kände
dig älskad av dem

Ibland du stannar
hela natten
ibland kan vi höra
dig dricka vatten

Det känns så skönt
när du åter finns här
hos oss på jorden
som höll dig så kär

Fast besöken du gör
gör att hjärtat gråter
är du alltid
välkommen åter
1987

Tre flickor kommer
från GB ut
skrattar och säger
nu är det slut

Den vita mössan
de har i hand
blommor får de
med vackra band

De sjungande genom
staden vandra
tillsammans med
så många andra

Den livlig skaran
mot parken går
där föräldrar och vänner
väntande står

Där ska den vita
mössan stukas
och här väntar även
hästen Lukas

Han väntar troget
framför lövad vagn
gald att få vara
till nytta och gagn

När på gratulationer och tal
det sedan är stopp
kliver tre glada flickor
i vagnen opp

Så åker de iväg
till studenternas fest
i vagnen som är dragen
av en trogen häst

De tre som på huvudet
bär studiernas pris
är Gunilla, Maria
och Louise
5/6 1987

Här sitter jag
på min beniga bak
i ett förråd
som är utan tak

Bredvid ett litet
fågelbo
där sädesärlan
funnit ro

Hon ruvar lugnt
på sina ägg
jag river sakta
i mitt röda skägg

Här kommer att höras
små pipande ljud
från ungar utan
fjäderskrud

Ja jag finner också
lugn och ro
vid detta lilla
fågelbo

Där jag sitter
på min bak
i förrådet
utan tak
1987

En gubbe det
i Bredbyn fanns
han kalldes
för gubben Frans

Som barn jag tyckte
han var ett gyckel
när han kom
uppå sin cykel

När han något
ville fira
tog han sig
en liten bira

För socknens barn
han hade tid
och hans blick
den lyste frid

Till dessa gav
han karamell
ja han var faktisk
ärligt snäll

Älglort sålde
han som frön
över dessa gummor
bad en bön

Men mycket mer
han i väskan hade
alla gillade den gamle glade

Han hade huvudet
på skaft
jag minns så väl
hans goda saft

Nej aldrig glömmer
jag gubben Frans
som i Bredbyn
en gång fanns
1987

Han var smal
rak och lång
hans enda plagg
var kot kalsong

Han kom springande
från fjällstugans farstu
för att knäppa häckar
vid en bastu

Detta skedde
en vinternatt
när himlen var
så kall och matt

Men den som gör
ett sådant tokskov
blir knäppt
för utan lov
19 mars 1987

Når jäg debutera
pa en scen
gjordes dä pa
svage ben

Oppför trappa
geck jäg sakta
för å fällä
jäg mäg akta

Å´pa falke våga
jäg int´se
men pa mäg dä alla
satt å´titte

Å mens jäg läste
händren skallrä
å bena mine
även dallrä

Men hur dä va
sä geck ä´fint
dä va nog inge´
söm slog slint

Tack vare vännern
uti klubben
dä va ju döm
söm stödde gubben

Når jäg ne´
från scenen geck
tå falke jäg
applåder feck

Då dä hanne hänne
va jäg 43
å framåt nu
en bit jäg se
Feb 1987

Jag minns hur vi lekte
uppå min säng
hur du busa med korna
på sommaräng

Hur du hoppade glatt
i den vita snön
ja minnesbilden av dig
den är så skön

Nu får jag ej känna
din nos så kall
och aldrig mer höra
din glättiga skall

Ej heller känna
din päls så mjuk
idag när du dog
du var så sjuk

Nu slipper du känna
sjukdomens plågor
för oss brinner alltid
kärlekens lågor

Men än kan jag höra
hur du tassande går
fast sovplatsen din
den tom nu står

Från rum till rum
du sakta vandra
för att titta till
oss alla andra

Du lämnar ett tomrum
som ej kan fyllas
med denna dikt
ditt minne hyllas

Din priser hänger
kvar som förr
endast skylten är borta
från min dörr

Nu kan jag ej skriva
om dig något mer
för tårarna rinner
från ögonen ner

Så Tack käre Playboy
för allt som du gav
nu vilar du stilla
i himelens grav
10/2 1987

Just när solen
stiger opp
jag vandrar sakta
mot Hallsta topp

Här sätter jag mig
och stilla ler
när jag på staden
tittar ner

Jag börjar gnola
en sång i dur
min publik
är skogens djur

Här vill jag sitta
dagen lång
och höra fåglarnas
ljuva sång

Men jag måste åter
till hemmet vända
och till min fru
som heter Blända

Hit ska jag vandra
än mången gång
för att höra naturens
vackra sång
Feb 1987

Nu åker hon
från land till land
för att återknyta
fredens band

Och fredspriset som
maken skulle ha
det har hon nu
fått ta emotta

Hon dansar en fredsdans
med barnen små
de sedan en kram
av henne få

Men så ibland
känns livet hårt
när hon möter hans vänner
då känns det svårt

Och när hon i hemmet
ensam går
hon fäller säkert
en bitter tår

Nu jobbar hon
för världens fred
för vilken maken
döden led

Och Lisbeth Palme
är kvinnans namn
hon kommer från
vår svenska hamn
Feb 1987

När jag ser bilder
av fredens vän
då önskar jag
han levde än

Han hade tid
för världens folk
och han behövde
ej någon tolk

Och nödens barn
han tog i famn
där dom kände
trygghets hamn

Men sen den dagen
då skotten small
har världen blivit
grå och kall

En egen gata
han nu har fått
där han själv
en gång har gått

Ja flera minnen
finns det kvar
av Olof Palme
som fredens far

Nu Lisbeth följer
i hans spår
i tankarna är han
vart hon går

För den dagen
som han hastigt avled
hon lovade jobba
för världens fred
Jan 1987

När ett barn faller
i syndens träsk
ber man ofta
till Gud och präst

Men hjälpen kommer
från far och mor
de vill se barnet
frisk och stor

De kämpar hårt
att få det opp
opp till livets
ljusa topp

Men en dag dom inte
längre finns
att barnet dem
i hjärtat minns

När det står
framför den grav
där far och mor
nu lagt sin stav

Det är det enda
det nu har kvar
utav sin kära
mor och far

När det sedan
från graven går
det fäller säkert
mången tår
Dec 1986

Han satsar gärna
pensionen sin
för att på barnen
se glader min

I de kära
barnens skara
och som måste ofta
på sjukhus vara

Han åker runt
i Sveriges land
för att trycka
de sorgsnas hand

Nu som landets vänligaste
han är korad
han vill ej se
en mänska sårad

Han som stadens
kändis går
nu har han just
fyllt 50 år

Han de glömda barnens
tomte är
och alla är
i honom kär
1986

En dag så fick vi
väldigt lust
att få se
vår Höga kust

Vi packade in oss
i en buss så gul
gammal och skraltig
och fasligt ful

Ut till naturen
gick vår färd
bort från staden
jäkt och flärd

Så kom vi fram
till havets strand
där stora vågor
slog mot land

Och när man ser
Guds stora hav
man tänker på skepp
som gått i kvav

Vi sätter oss sedan
på strandens torv
och dricker kaffe
och grillar korv

Några plockar mossa
för juletid
vid lägerelden
är det frid

Så börjar vi
vår återfärd
nu till hemmets
lilla värld

Ibland är man själv
ett skepp i kvav
uppå livets
stora hav

Och man söker
sig mot hamn
till kamraters
trygga famn

Det känns så skönt
att tillsammans vara
i sina vänners
lilla skara
1/11 1986

Han steg sakta upp
ur kojans säng
drack sitt kaffe
i ett fläng

Sedan tog han
sin yxa och såg
gick till skogen
där snön djup låg

För han måste hugga
sin egen ved
fast av ryggvärk
han ofta led

Men innan dagen
blivit sen
högg han sig
uti sitt ben

Det värkte så
han såg i dimma
av blodförlust
han sedan svimma

När han vakna upp
han i kojan låg
en liten gubbe
han vid spisen såg

Han stiger upp
och stilla står
gubben har sytt
ihop hans sår

Det är den vän
han i skogen har
så han visste
vem det var

Han tackade
för den hjälp han fått
innan tomten
hade gått

Denna historia
är faktiskt sann
berättad av
en gammal man
1986

Hösten är
så färgrik och grann
uti Sveriges
långa land

Den lyser gul
och röd och grön
hösten är
på sitt sätt skön

Och man blir dyster
när man ser
hur trädens löv
som dalar ner

Och när våra fåglar
drar från nord
till varmare länder
på vår jord

Så en morgon
faller flingor ner
barnen skrattar
när dom det ser

De får så roligt
när skidan slinter
uti Nordens
kalla vinter

Och åker pulka
på den vita snön
ja denna bild
är också skön

Men så är en dag
började de från taken droppa
och man ser hur träden
börjar knoppa

Så varandrar våren
sakta in
den är så vacker
skör och fin

Och så är sommarn
plötsligt här
den vi alla
håller kär

Ja året är
en cirkel rund
var årstid är
på sitt sätt sund
1986

Det finns en politiker
i våran stad
som lovade äta
sin basker så glad

Om på Åkermyren det utter fanns
och nu man sett spår
lite till mand

Han strödde salt
och peppar på
för att ner i magen
den skulle gå

Men han ångrade sig
när han skulle börja
på baskern var
nu en massa sörja

Nu väntar han
på mer bevis
dom såg nog fel
i dagens dis

Men en dag så får
han baskern äta
fast dimmorna står
på myren täta
1986

Jag är i en by
vid Rissjöns strand
som ligger nånstans
i vårat Lappland

Så börjar jag sakta
på vägen gå
en bit ifrån mig
jag ser renar stå

Nu står jag vid
min svärmors hus
i fönstren ser jag
det lyser ljus

Men innanför hennes
lilla dörr
är det ej längre
såsom förr

Nu hörs här sällan
småbarns skratt
för barnbarnen är
dock hennes skatt

Hon är gästvänlig
god och snäll
aldrig hörs det
från henne gnäll

Men idag så är många
i hennes hem
för hon fyller
ju 75

Och grattis kommer
från alla dem
som älskar hennes
lugna hem

Och man känner trygghet
i den gamlas famn
och Ytterrissjön
det är byns namn
24/9 1986

Når jeg gek i skola
int nan skolka
å te matn
feck ve mjålka

Men nu fo båna
vattne drecke
snart fo döm
pa nagla slicke

För nu kommun
sä fatte blevä
att båna mjålka
gett ha väsä

Men döm kan fö döm
söm pa gatern driv
men int ge mjålk
te båna utan kiv

Kanske ä kommun
sä bortkommen
att döm skyll nä
pa fattigdomen
1986

I kväll jag lånar cyckeln
utav min käre son
och åker upp till Skedom
på andra sidan ån

Där ska jag nu besöka
två av mina vänner
jag är så glader över
att dessa två jag känner

Men när jag sedan kom
fram till deras hus
jag möter frun i huset
som står på gårdens grus

För där fanns redan andra
som besökte dem
så jag fick vända åter
och sakta cyckla hem

Men ett ärende jag hade
en lapp jag henne gav
att terapi samtalet
det bliver inte av

Och besöket som dom hade
och som i stockholm bor
och frun hon stilla sade
att tanten är min Gudmor
1986

Sagornas Ådal
om Pelle Molin
spelades en sommardag
så fin

Där var grågastar
och älvar små
som i skogen
dansar så

Där var fäbofolk
och många andra
som ej gillande
varandra

Men Margret och Pelle
var allra bäst
dessa gillade
jag allra mest

Hon kom ur skogen
och sjöng en sång
i lila kjol
som var mycket lång

Hennes röst
så vacker var
den jag önskar höra
i många dar

När jag nu äntligen
den höra får
från ögat rinner
en liten tår

Och när hon med prosten
satt i solen
tappade
hon nästan kjolen

Hon var så vacker
som en sommardag
ja denna flicka
gillar jag

För jag vill alltid henne
ge en kram
men det tillåter inte
denna dam

Men det är ingen
som detta vet
ty det är
min hemlighet

Och konstnären Pelle
han fick lida
för att han
kärleksplaner smida

Och detta spel
är värt att se
i sommarsol
som värme ge

I Näsåker endast
spelet går
där även Pelles
stuga står
21/6 1986

En liten flicka
i Brasilien bor
nu hon står
här såsom mor

Hon är mycket vacker
och blott nio år
när hon med barnet
nu i famnen går

Vad hon heter
gör det samma
nu är det världens
yngsta mamma

Barnets far
som är 16 år
förskrämd han gömmer
sig i bushens snår

Med kejsarsnitt
förlöstes hon
nu på människor
hon funnit tron

Nu hon rädd
och sorgsen ber
vill ej ge bort
mitt barn till Er

Min kära tant
hon hjälper mig
hon finns alltid
bredvid mig

Ja sade myndigheterna
det kan vi lova
att med ditt barn
du ska få sova

För vi vill hjälp
så gärna ge
så att till livet
ni kan le

Men glöm ej fadern
som i bushen gå
han har också rätt
att lycka få
1986

Från Hjälta
till Granvåg ned
man ville gärna
ha ceckelled

I timmerrännan
som en gång gick
men för kommunen
man ej det fick

De ville ej visa
vår natur
för någon turist
på cyckeltur

och nu har sista
ordet skrivits
för nu
har timmerrännan rivits

Men kanske förstår de
en vacker dag
hur hemskt det är
med rivningslag
1986

Han sjunger dikter
av Herr Ledin
hans röst är skrovlig
men ändock fin

85-
han kulturpriset fick
till inspelningsstudion
han genast gick

En LP-skiva
han där skulle göra
som vi svenskar
sen fick höra

Han är en riktig
humorist
i hans sällskap
blir det aldrig trist

Han är stadens bästa
trubadur
han har alltid
en sång på lur
1986

Vid fönstret jag sitter
i lugn och ro
och ser ett duvpar
bygga bo

Och nu i mars
de jobbar sliter
och på balkongen
ofta skiter

Men i detta
struntar jag
för jag vill se dem
varje dag

Och de har ej tid
med juttrasju
ty de ungar
väntar nu

Mina duvor
är ej vita
men jag ändå
på dem lita

För låt oss härma
duvors sed
att symbolisera
all världens fred
1986

Nu vårt sjukhem
sig skaffat husdjur
det är några hönor
i en bur

Doktorn säger
med ett flin
det här är livets
medicin

Det är för trivseln
vi detta gör
hoppas att
det ingen stör

Men i staden höras
månget skratt
man tror att doktorn
nu har fått fnatt

Vår stad som är unik
på alla vis
snart man kanske skaffar
landstingsgris

Men det vore
bättre upp
att man skaffar
sig en tupp

Så ett hönorna får
en kärleksstund
när patienterna
sig tar en blund
1986

Jag sitter i kyrkan
på min gamla stjärt
lyssnar på Mozarts
violinkonsert

Med kammarorkestern
i Sollefteå
syns Elise Båtnes
från Norge stå

Hon är en ung
och säker dam
som på fiolen Mozart
leker fram

I den stora orkestern
en vän jag ser
hon vinkar sakta
och mot mig ler

Hon är så vacker
att titta på
må hon lycklig
i livet gå
1986

När kungaparet kom
till Sollefteå
de mötte niptroll
och älvor små

I stadens park
de såg vår folkdans
och överallt
det människor fanns

Han planterade
här en tall
vi hoppas att
den växa skall

På Gå Gatan
de sen vandra
i sällskap med
oss alla andra

Vid Hundskolan fick
de valpar klappa
tänk om de kissat
på hennes kappa

Sen blev det middag
på Hallstas topp
och solen sken
med sin varma kropp

Dagen efter
såg vi dem
resa till
sitt vackra hem
1986

Jag på vår nya
gatan stå
på den får inga
bilar gå

Här man träd
och blommor satt
det här är stadens
nya skatt

Nu man husen
målat om
som kan ses
av alla dem

Som kommit hit
varenda sommar
för att se
hur staden blommar

Alla i vår stad
berömmer
denna gata
man ej fördömmer

Men en person
får mest beröm
arkitekten
Kärsti Hallström

För hon vår gata
ritat har
hon i dikten
vi här spar

Men hon är inte
nöjder än
för hon ville
ha fontän

Jag tycker dock
hon kunde få
som staty
i staden stå

För i Sollefteå
hon är så kär
ty hon föddes
en gång här

Vi dig alla
i staden minnas
för din gata
här ju finnas
1986